Instagram jenniferssynpalivetInstagram jenniferssynpalivetInstagram jenniferssynpalivetInstagram jenniferssynpalivetInstagram jenniferssynpalivet

Uppföljning: Valet att ta död på sitt barn

I torsdag publicerade jag ett inlägg från en anonym läsare och här kommer fortsättningen:

"Nu sitter ja här ensam i min lägenhet utan dig och lyssnar på Aaron Lewis – what hurts the most.. min gubbe brukade alltid få de svaret när han fråga om ja saknat honom att ja kommer aldrig vara ensam den närmsta tiden och samtidigt klappa på min mage. De skulle vara du och ja mot världen. Avslutet gick inte som planerat de heller men vem skulle tro något annat med allt som hänt, var bokad fredag halv 9 för att köra igång men fick åka in akut redan på torsdagen för att kroppen reagerade redan kraftigt på medicinen, efter en liten dispyt med en läkare som saknade helt empati o vägrade lyssna fick ja dom att förstå ja inte ville ligga på ett jävla sjukhus i tolv timmar innan dom satte igång mig. Hur fan skulle hon känna de att ligga o vänta att på att ta död på sitt barn.

Inte visste ja att de skulle bli en helvetes resa som ja sent kommer att glömma, efter dödsdomen kunde ja inte direkt sova, sen in på akuten för en koll utan att ha ätit något blir ja inskriven med dropp och ny medicin för att starta igång det hela... Jag ska inte skriva för mycket om hela processen då ja inte vill skrämma er och ja vill inte heller tråka ut er med en massa svammel men kort och gott låg ja i 13 timmar med värkar och sammandragningar från helvetet, tydligen får man inte ett abortpiller som bara kör igång de så är de över efter en timme eller två, nej de får kroppen o starta en födsel och de brukar ta längre tid ju längre in i graviditeten man kommit vilket dom inte nämnde förrän den sista timmen ungefär o då hade vi otaliga gånger frågat oss själva under natten om detta är normalt, dels för smärtorna och sen att de inte hände något .. värkarna försvann aldrig utan höll på för kung o fosterland i 4 timmar för att sen minska i 4 timmar för att sen eskalera igen coh något direkt svar fick man aldrig när man frågade hur länge de kunde ta eller vad ja skulle känna när de närmade sig osv ja kommer inte dra upp processen men för de som vill veta kan kontakta jennifer om de finns frågor kanske ja kan göra ett inlägg med frågestund.

Efter en koll på vart barnet befann sig fick ja en sån jävla sammandragning värre än någon av de andra ja gått igenom, undersökningen triggade nog igång de sista eller om han kanske stötte emot men sen gick de snabbt och när ja satt där hörde ja mig själv säga – Förlåt att ja inte kunde bli din mamma, de var nog inte meningen. Ja vet inte var de kom ifrån och ja brukar alltid avfärda sånt som en dålig klische från en film men de blir så jävla annorlunda när man själv går igenom de.. tror det är ens undermedvetna eller kanske att man har någon skyddsängel vid sin sida som hjälper en att puscha på ett avslut, äh ja vet inte nu när ja skriver ner de på papper känns de fortfarande som en jävla klische.. ja kanske inte sa de utan bara tänkte på de eller drömt.

Såg att ni kommenterat att ni önskade mig bättre lycka nästa gång med ett barn som avslut o ja ska vara ärlig och berätta att ja inte vet var ja står i den frågan.. ja saknar ens inte min pojkvän just nu och ja hoppas innerligt att ja inte stänger av så pass att ja stöter bort honom också men just nu behöver ja lugnet och mer eller mindre alla andra än just han. Jag har i förvirringen och sorgens stund frågat om han anklagar mig eller ser på mig på annat sätt då ja inte kunnat bära hans barn av olika anledningar och ja vet med mig att detta inte är någons fel, har frågat ut alla läkare och sköterskor ja träffat och de är ingens fel och framför allt att inget hade gått att göra, jag hade förlorat mitt barn oavsett hur tidigt vi upptäckt detta, får bara vara glad att de inte upptäcktes senare eller ännu värre att de hänt mycket senare in i graviditeten.

Något skrämmande som hände mig i onsdag när ja fått dödsdomen, jag la grannens 3-åring o ja sa att hon var min tös eftersom ja inte hade egna barn fick ja mysa med henne o vi diskuterade lite fram o tillbaka att mitt barn inte klarade sig o fanns i himlen ( ville inte säga att han var på väg upp) och hon svarade tillbaka att de var många i himlen då hon gått igenom två hundar o en hamsters bortgång på kort tid så förstår hon lite sammanhanget och när hon är på väg att somna säger hon att hon inte längre har en lillebror. Då brast de för mig totalt, mitt hjärta sjönk o de var lika illa som domen i sig för sig för hon hade rätt till en viss del då vi är så nära vänner ja och hennes mamma så har ja varit i Flickans liv från dag ett, hade även mitt barn varit en stor del i deras liv.

Min syster var här samma dag som ja plussade och döpte barnet till Lill-Allan och de kommer det alltid att förbli.. "


Har du en historia du vill berätta? Något som hänt dig som du vill uppmärksamma? Du väljer själv om du vill vrára anonym eller ej! 

Skicka ett mail till contact@missjennifer.se

  • Nära Tolered, Göteborg

Gillar

Kommentarer

Natalie,
Rörande historia... <3
www.devote.se/nellaroc
Jenniferssynpalivet
Jenniferssynpalivet,
tildabarkselius
tildabarkselius,
Otroligt starkt inlägg!
nouw.com/tildabarkselius
Sofies_liv
Sofies_liv,
Så starkt! 😟
nouw.com/sofies_liv