Instagram jenniferssynpalivetInstagram jenniferssynpalivetInstagram jenniferssynpalivetInstagram jenniferssynpalivetInstagram jenniferssynpalivet

Tre graviditeter - ett barn!

Jag har varit gravid tre gånger men har "bara" fött ett barn..

Jag har alltid velat växa upp i en stora familj: med massa mostrar, fastrar, kusin, mor och far-föräldrar! Dock har jag inte växt upp så.. Jag har alltid varit avundsjuk på de familjer som har varit jätte stora och att alla samlas kring högtider och det blir verkligen som i filmer liksom, förstår du vad jag menar när jag skriver så? Jag tror innerst inne att detta ligger lite i att jag är "skilsmässobarn", mamma och pappa separerade när jag var i 4-5 års ålder.

En annan stor dröm som jag haft sedan barnsben har varit att bli flerbarnsmamma. Tänk att jag hade kunnat vara tre barns-mamma i dagens läge. Det är rätt galet egentligen alltså.. Jag kanske ska börja från början så du hänger med vad jag pratar om..


Första gången jag var gravid var när jag var 15 år gammal

Det var i början efter sexdebuten, med min dåvarande kk. Det upptäcktes väldigt tidigt då jag var väldigt illamående hela dagarna och jag var riktigt trött hela tiden. Först trodde jag att jag var sjuk.. Det var mamma som räknade ut att min mens var sen. Mamma stöttade mig i vad jag än skulle välja, det gjorde killen också. Vi diskuterade det och vi bestämde tillsammans att jag skulle göra abort. Att bli mamma och pappa som 15 åringar (han är lika gammal som mig) var inget vi ville.


Andra gången jag var gravid var när jag plussade med min fina Casper

2005 och natten som jag tog studenten blev min grabb till räknade vi ut rätt snabbt. I vecka 6 plussade vi på stickan, en månad innan jag skulle fylla 20 år. Han var inte planerad och är "p-piller barn" som man säger.. Att jag var gravid var inget positivt alls, från omgivning och grabbens pappa. Alla tjatade på mig att jag skulle göra abort och en i min familj till och med hade pratat med en klinik angående att jag skulle kontakta dem för att boka in en abort.. Den enda som verkligen stöttade mig i vad jag än valde var min farmor (Vila i frid!). Jag må ha varit självisk och tänkte på mig själv när jag valde att behålla Casper.. Det enda som gick genom mitt huvud där och då var att jag mindes hur dåligt jag mådde efter det jag berättat ovan.. Både psykiskt och fysiskt så är en abort väldigt krävande och påfrestande! Den 3 april 2006 föddes en stor pojke, 14 dagar över tiden gick jag.. 4350 g och 54 lång!


Tredje gången (och senaste) var när jag blev gravid (planerat) när jag levde tillsammans med A:et.

När jag och A:et (Hamodi/Ahmed) hade varit tillsammans i lite mer än ett årplussade vi på stickan. Det var en planerad graviditet och vi båda var överlyckliga! Vi räknade ut att bebisen "blev till" när vi var och hälsade på min pappa i Spanien under sommaren.. Jag var i vecka 4 när vi plussade så den visade sig väldigt tidigt.

Bara några månader tidigare så var vi med om ett utomkvedshavandeskap och kroppen stötte bort graviditeten av sig själv väldigt väldigt tidigt. Finns inte så mycket att skriva om den händelsen och jag räknar inte det som en riktig graviditet, där av jag väljer att inte skriva om den i detta inlägg.

Veckorna gick och vi var på inskrivningsmöte hos barnmorskan. Vi fick tid till första ultraljudet (hade fått mer än ett pga att jag är gastric bypass opererad och utomkvedshavandeskapet) men det hann vi aldrig gå på..

Lite efter midnatt vaknade jag av att jag hade ont i magen, som mensvärk, fast ännu värre.. Vid detta tillfälle så hade jag och A:et valt att vara särbos, jag bodde på Lussebäcken och han på Planteringen, men han sov hos mig den natten. Jag gick upp från sängen och hämtade en värmekudde och la mig på soffan. Jag fick mer ont i magen och var tvungen att gå på toa.. Jag hann knappt sätta mig på toa innan det började forsa blod.. Jag skrev rakt ut (av smärta och chock) och A:et vaknade med ett ryck. Vi ringde 1177 och de sa att vi skulle åka in till gynakuten, sagt och gjort så tog vi oss dit snabbt!

De konstaterade väldigt snabbt att det var ett missfall. Jag hade då precis gått in i vecka 16.. Vi fick besked om att de ville att vi skulle stanna kvar på sjukhuset tills kroppen hade stött bort fostret då jag var så långt gången. Vi fick ett rum och väntetiden började.. Jag låg och grät i A:ets famn i flera timmar innan fostret "trillade ner" i toaletten.. Sedan var det moderkakan som skulle komma ut.. Efter några timmars väntan på den med så gjorde de en gynundersökningen och konstaterade att den hade fastnat så de fick "rycka" ut den. Den smärtan går inte ens att beskriva med ord alltså! När allt var "klart" tog vi oss hem till A:ets lägenhet efter att ha spenderat nästan ett helt dygngynakuten.. Detta gjorde väldigt ont, både fysiskt och psykiskt! Det tog lång tid för min kropp att läka och än idag så gör det ont i hjärtat när jag tänker på allt detta!

Efter den händelsengjorde jag ett val att jag inte ville ha fler barn..


.. och just denna storytime är önskad av @angelicaelversson

Jag har valt att stänga av kommentarerna på detta inlägg då det är så pass personligt som det är! Vill du önska ett ämne på storytime så ska du gå in här!


-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-


Är du 18+ oh kvinna och inte redan är med i

FEMALE POWER!?!

Då tycker jag att du ska joina oss på Facebook nu!

En grupp med trygghet, respekt, gemenskap och massor av goa skratt!


-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

Gillar

Kommentarer