Min kropp - det är skrämmande!
Sedan allt det där med när min blindtarm sprack och jag blev inlagd på sjukhuset och fick antibiotika invertiöst (heter det så?) så har min kropp varit kaos 👎
Jag har inte kännt igen den alls!
Som 31 åring så kan man sin kropp utan och innan till. oftast iallafall!
Men jag känner inte igen min, inte över huvudtaget!
Jag har haft ont i magen till och från sedan jag kom hem från sjukhuset, inte alls på samma sätt som innan jag blev inlagd, men ont har jag haft. Vissa dagar när jag vaknar kan jag knappt röra min höger hand utan att skrika av smärta, den värken går från handleden och ut i ringfringret samt långfingret, smärtan släpper inte förrens efter några timmar. Jag är oftast trött och hängig, vilket jag kan förstå medtanke på att jag åkte på en stor infektion. Jag sover/vilar flera gånger om dagen. Jag har ont i huvudet var och varannan dag. Mensen har varit sjukt försenad två gånger, och när den har kommit igång så är det som något jag aldrig tidigare har varit med om..
Min ångest ska vi inte ens prata om det. Den äter upp mig inifrån 👎
Hela mitt liv har i och för sig vänt om kraftigt på bara några månader så det är väl inte konstigt egentligen att kroppen säger ifrån, både på det ena och det andra viset..
Det är svårt att få ner i ord hur min kropp har förändrats, jag känner det men får ej fram orden, och det är skrämmande!
Ska kontakta Vårdcentralen på måndag för att få en tid och få hjälp med allt! Jag vill ha tillbaka min friska och starka kropp!!
Och idag vaknade jag upp med huvudvärk, ont i höger handen, ont i halsen, riktigt trött samt mensen kom igång.
Jag saknar min starka och friska kropp!


-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-
FEMALE POWER!?!
Då tycker jag att du ska joina oss på Facebook nu!
En grupp med trygghet, respekt, gemenskap och massor av goa skratt!
-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-
SÅ kan du ju inte ha det, och din ångest lär väl inte bli bättre av det heller.
Kramar om dig.. // Annelie