Instagram jenniferssynpalivetInstagram jenniferssynpalivetInstagram jenniferssynpalivetInstagram jenniferssynpalivetInstagram jenniferssynpalivet

Gästbloggare - Caroline

- Tidsinställt inlägg -

Hej mitt namn är Caroline och jag gästbloggar här hos Jennifer idag och ska ta upp ett ämne som jag tycker är lite viktigt faktiskt. Jag har tänkt på det en del och ännu mer när jag har sett hur folk är mot Qasper och hur dom ser på han emellanåt.

Mitt ämne handlar om: Folk dömer lätt min son utan att veta hans diagnos!

Jag har en son som är 7 år gammal. Enda sen han lärde sin gå typ har jag misstänkt att han skulle ha adhd ungefär. Han har alltid varit en väldigt glad och livlig unge. Han varit mycket framåt och utmanade sig själv hela tiden, varje dag med nya saker ren från 1 års ålder. När han blev runt 4 år så märkte tecken på adhd ännu mer. Förskolan märkte det och framförallt jag märkte det. Hans impulser var inte nådiga. Han kunde få för sig att göra saker som kunde skadat honom en hel del. Men som mamma reagerar man innan olyckan är framme. Även om man inte alltid varit på plats när det hänt, som en gång när han trilla in ett glasskåp och allt glas i skåpet gick sönder och han skar upp ryggen, det var skrämmande men han klara sig utan några stygn och grejer, skönt.

Vi började en utredning på bup i Lund April -16 och Jan -17 fick vi en diagnos grav adhd. Och medicinering blev insatt. Vet det finns många fördomar med dessa mediciner då där finns ämnen i dom som kanske inte är så jätte bra men det funkar för människor med adhd. Och medicinering gör vi för min sons skull, för han ska kunna klara av skolan, han ska kunna sitta stil en hel lektion och hänga med på vad dom snackar om, vad dom ska göra och händer under dagen. Och det blir ännu viktigare nu när han går upp till 1a klass. Allt detta gör jag för hans skull och bara hans.

Men innan min son börja sin medicinering så var han över allt och ingenstans. Han lyssna inte för 5 öre när vi var ute. Han klättra där man inte skulle klättra, han sprang där man inte skulle springa, i affärer ska vi inte ens snacka om. Det var rena kaosen. Jag tycker helt ärligt inte om att åka någonstans med Qasper. Jo till ställe där han tyckte det var skoj, som lekplatser, badhus och dylikt för då kunde han lyssna. Iofs bara till en början för när man skulle äta eller skulle åka hem, då blev det kaos igen. Det var aldrig skoj. Jag kunde många gånger känna tårar bakom mina ögon. Det var en kamp att hålla tillbaka dom.

Många människor runt om kolla ofta snett på en och man kände sig som en dålig föräldrar. Att vilja sträcka ut sitter fingret till dom och be dom dra åt helvete har man många gånger velat göra. Men jag har mer självrespekt än så och tar istället tag i händelsen som pågår med sonen. Visst där är folk som har blivit utskällda för dom har ögon som jag vet inte vad. Det jag tror snurrar i deras huvud är helt enkelt att jag är en dålig föräldrar och kan inte uppfostra mitt egna barn. Men så ligger det faktiskt inte till. Jag har uppfostrat min son från början på rätt sätt då jag redan från början misstänkt han haft adhd. Folk dömer jävligt lätt, dom vet inte vad som ligger bakom det hela. Dom vet inte vad som föregår i huvudet på MIN son! Dom vet INGENTING och har ingen rätt till att döma han överhuvudtaget.

Det finns många gånger jag varit med folk och min son slöat för han fastnat med saker på vägen eller bara är extremt långsam efter oss andra. Då klagar folk på att han är långsam, att han borde snabba sig och dylikt. Ja det är jävligt drygt när han slöar efter och sen skriker bakom oss alla att vänta på honom. Men jag vet det tar lång tid ibland och ja jag vet att han inte är världens snabbaste när det kommer till vissa gången. Men tjata inte på honom hjälper inte, peppa och gör en lek av det. Allting är går snabbare när man gör det på det roligare sättet.

Det jag vill komma fram till, barn är inte alltid dom lättaste, speciellt inte när dom har en diagnos, funktionsnedsättning eller finns andra saker som spökar. Brukar finnas en anledning till att barn är som dom är.!

Min son är ett bokstavsbarn och jag älskar honom precis lika mycket för det om inte ännu mer!

Kika gärna in på min sida. Det gör du här --> nouw.com/piimpiina

Tack så hemskt mycket fina Jennifer för jag fick gästblogg här hos dig. Verkligen super skoj. Du är en grym tjej.

Stort tack och puss till er alla. Caroline 😘

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-


Är du 18+ oh kvinna och inte redan är med i

FEMALE POWER!?!

Då tycker jag att du ska joina oss på Facebook nu!

En grupp med trygghet, respekt, gemenskap och massor av goa skratt!


-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

  • Nära Helsingborg

Gillar

Kommentarer

anniepiie,
Vilket bra inlägg. Viktigt att andra får mer förståelse som är inte är i samma sits eller vad man ska säga. Ska kika in på bloggen. 😊
anniepiie.blogg.se
Jenniferssynpalivet
Jenniferssynpalivet,
Jätte bra inlägg 😃
nouw.com/jenniferssynpalivet
PiimPiina
PiimPiina,
Tack fina för jag fick gästblogg hos dig. <3
nouw.com/piimpiina
Jenniferssynpalivet
Jenniferssynpalivet,
Tack fina du för att du ville gästblogga 😃 <3
nouw.com/jenniferssynpalivet