Hur mår du idag? Har du haft en bra helg och en bra start på veckan?

Min helg har varit mega mysig tillsammans med min son. Veckans start började bra då sonen fick ett vår-ryck och började städa lite här och var i lägenheten, samt nu har min fina pojkvän precis klivit innan för dörrarna här!

Nu är det meningen att vi ska prata om kärlek och relationer. Jag har aldrig någonsin haft "tur i kärlek" och jag har enbart haft väldigt skeva förhållanden.. Jag och min pappa har skämtat en massa genom åren att vi båda kommer leva själva resten av våra liv och att vi nog har någon form av förbannelse på oss båda två..

Innan jag och Alle blev ett par så hade jag levt som singel i nästan 4 år, just för att skydda mitt hjärta. Jag släppte en person nära inpå för över 2 år sedan men han fick mig att inse varför jag hade min mur uppe.. Dock fick Alle mig att sänka min mur väldigt snabbt och när jag väl tillät mig själv att öppna mig för honom så tog det inte lång tid innan där fanns kärlekskänslor för honom.

Jag och Alle träffades faktiskt via facebook. Jag fick upp honom bland "Personer du kanske känner" tidigt i höstas och jag skickade en vänförfrågan till honom för att jag tyckte han såg bra ut. Det tog inte många minuter innan han accepterade min vänförfrågan och sedan skrev till mig på messenger. Sedan den dagen i höstas så har vi pratat med varandra varje dag. Via skrift, telefonsamtal, lives på facebook samt videosamtal.

Jag visste från första stund att där var något speciellt med Alle, men jag kunde inte sätta fingret på vad.. Sen en dag under nyårsveckan så satt jag och en killkompis hemma hos mig och drack lite och då kom Alle hit och sedan dess så har vi verkligen suttit fast i varandra. Under Alla hjärtans dag så fick jag en gullig video på snapchat av Alle där han förklarade att han inte var så jätte romantisk av sig men han undrade om jag ville bli hans på riktigt, självklart sa jag ja!

Jag har användt mig av lite olika dejtingsidor och appar genom åren.. Ska jag vara ärlig så vet jag inte varför jag har varit medlem där, för att fördriva tiden? För att jag kanske innerst inne verkligen ville träffa "Mr Right"?

Jag har varit medlem på Badoo, Tinder, Happypancake, Klubb6 och någon annan sida. Det har dock inte gett mig mycket mer än ytliga konversationer. När jag väl har träffat någon så har det varit via antingen Facebook eller Instagram..

Men det finns ju er som gillar dejtingsidor och då ska ni absolut fortsätta vara aktiva på dessa! Min äldsta bror och hans fru träffades exempelvis via Happypancake och de har varit tillsammans sedan 2012.

Inne hos Bästadejtingsida.se så hittar du bland annat de 5 bästa dejtingsidorna i Sverige.

Inne hos dem kan du läsa en massa inom kärlek och relationer! De har artiklar som: Vad är bäst att göra på första dejten?, Hur hittar man kärleken? och Allt du behöver veta om dejting!

In & kika hos Bästadejting.se!

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

FEMALE POWER!?!

Då tycker jag att du ska joina oss på Facebook nu!

En grupp med trygghet, respekt, gemenskap och massor av goa skratt!

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

Igår gnällde jag över en hel del, jag ber om ursäkt samtidigt som jag inte gör det. Det var tydligen jätte många som kände igen sig i orden jag skrev, Jag fick massor av respons där folk skrev att de kände en liten lättnad: av att få veta att de inte är ensamma.. Detta är just en av anledningarna till att jag tycker det är så kul att pyssla med sociala medier: att nå ut till människor!

Jag blir lika fascinerad varje gång jag får positiv och peppande respons på mina sociala medier. Jag blir så sjukt taggad på att göra mer och jag blir motiverad till att försöka göra bättre ifrån mig. Samt det får mig till att vilja nå ut till så många fler!

Här sitter jag en lördag morgon och filosoferar över mitt liv. Den enda som kan göra något är jag själv! Jag måste ta hand om mig själv: på bästa möjliga sätt! Jag kan inte gå runt och vara ledsen/arg/gråta pga vad andra människor säger & gör, jag måste rycka upp mig själv och försöka tänka så positivt som det bara går!

Jag har funderat riktigt mycket under gårdagen angående den onda cirkeln jag hamnat i. Jag måste bryta cirkeln, och det är snarast möjligt för väggen är så sjukt nära. Det gör ont i både kropp och själ, riktigt jävla ont rent ut sagt! Jag känner att det är väldigt nära väggen som jag gick in i början av 2018, jag vill verkligen inte krocka.

Kommer jag lyckas ta mig upp om jag verkligen krockar?

Hur ska jag ta mig ur?

Vågar jag ta mig ur?

Hur kommer det påverka mig?

- Att kunna få åka och hälsa på pappa i Torrevieja, Spanien.

- Få ett heltidsjobb, Jag söker 1-5 jobb varje dag, skam den som ger sig!

- Inbokat samarbete med Natasha på Milltown tattoo i Höganäs i början av April, jag ska göra två tatueringar (på bröstkorgen & under nyckelbenet) Boka ett samarbete till, fast till hösten (cover-up på vänster underarm).

- Hålla mig väck från dåliga ovanor som jag haft tidigare i livet.

- Lära mig ekonomi & bli mer ekonomisk.

- Få in struktur och ordentliga rutiner i vardagen. Både den veckan Casper är här men även den veckan jag är själv.

- Ta tag i min viktresa som jag så länge har tjatat om, nu får det vara nock, på allvar. Jag måste ta hand om min kropp, jag blir inte yngre!

- Fortsätta att stötta en väldigt skoltrött Casper. Uppmuntran dagligen och sitta tillsammans med honom vid läxläsning och dylikt.

- Fortsätta gå hos psykologen, tidigare när jag har gått och pratat med en professionell så har det slutat med att jag har slutat gå dit för att det har blivit alldeles för jobbigt, men denna gången kommer jag stanna kvar!

- Jag måste sluta vara så jäkla naiv och blåögd, sluta att krusa människor. Säga nej när jag verkligen inte vill något samt säga ifrån direkt när det är något jag stör mig på/tycker är jobbigt!

- Fixa till i min lägenhet så den kan börja kännas som min safezone någon gång.

- Jobba med att öppna mig för Alle när det kommer till mitt mående. Jag har en form av spärr som gör att jag stänger mig inne när jag mår som sämst och jag puttar bort folk för stunden.

- Vid minsta lilla drama så kommer jag säga hejdå till de människor som framkallar det, jag är för gammal för sådant samt mitt mående reder inte ut sådant, jag överanalyserar extremt mycket och det kan göra att situationer lätt bli mer än vad de behöver bli!

- Prioritera dem som jag märker prioriterar mig och Casper! Visa omtanke, uppskattning och massa extra kärlek till dem som verkligen finns vid vår sida på riktigt!

- Casper fyller 15 år i början av April och då blir det party! Det ska bli en av de bästa dagarna i hans liv. Det är egentligen hans pappas helg men J var snäll och sa ja när skickade och frågade om det var okej för honom att Casper var här då.

Vet du något företag (helst i Helsingborg men hela Skåne går bra) som behöver personal så skriv gärna en kommentar nedan eller maila mig: jenniferfryksater@hotmail.com.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

FEMALE POWER!?!

Då tycker jag att du ska joina oss på Facebook nu!

En grupp med trygghet, respekt, gemenskap och massor av goa skratt!

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

Det var väldigt längesen jag var vaken så här sent kan jag tala om. Spökena i huvudet är riktigt extrema, och har varit ett tag. Ångest är verkligen på topp och jag försöker verkligen att handskas med den på bästa sätt. Idag föll jag tillbaka på en väldigt dålig ovana, och ja det kommer ge mig mer ångest i slutändan jag vet det.

Varför lär jag mig bara inte? Hur dum i huvudet kan jag vara liksom? Jag vet ju vad som är bra och inte bra för just mig, varför lyssnar jag inte på mig själv?

Besviken på mig själv, check. Arg på mig själv, check. Totalt jävla hopplös, check. Misslyckad, check. Listan kan göras lång..

Nej det är verkligen inte många positiva tankar jag har om mig själv just nu kan jag tala om! Känns som att när jag väl tar ett steg fram så går det tio steg tillbaka på nolltid.. Självkänslan och självförtroendet är så långt nere i botten som de bara kan vara.

Jag har kommit underfund med varför min ångest har varit så extrem de senaste veckorna. Det är denna onda cirkel som jag lever i. Mitt liv är så sjukt tråkigt och enformigt. Jag vill bara ha ett jobb så jag kan få andra rutiner i livet. Få struktur, få det sociala samspelet, få känna mig behövd, få känna att jag bidrar med något bra.. Det enda jag gör är att glo på dessa hemska väggar i min lägenhet, i samband med att jag söker jobb, tar hand om Casper och dricker kaffe typ.. Det är verkligen så mina dagar ser ut, knappt deprimerande va!? (Självklart mår jag bättre de veckorna Casper är hos mig, ta mig inte fel gällande honom, han är ingen börda eller liknande, så missuppfatta nu inte hans roll i mitt liv, han är mitt allt, det är för honom jag fortfarande står med fötterna på jorden!) Jag söker verkligen jobb varje varje dag, vad mer kan jag göra? Varje dag är den andra lik. Det enda jag kommer ut på är mina powerwalks eller när jag går och handlar.

Jag känner mig så sjukt ensam, och ja jag vet att jag inte ska känna så då jag har en del folk som bryr sig om mig. Jag vet att jag har min pojkvän, min son, min familj och de närmsta vännerna bara ett samtal bort. Det är inte ofta alls att någon hör av sig och frågar om jag eller jag & Casper vill hitta på något.. Oftast tackar folk nej när jag tar initiativ och frågar om vi ska ses/hitta på något och ibland så svarar dem inte ens. De flesta hör enbart av sig när det är något de behöver hjälp med (ett tecken på att jag alltid har varit för snäll jag vet..) eller när de vill festa. Jag känner mig verkligen inte prioriterad av någon. Är jag verkligen en så pass hemsk och tråkig människa så ingen vill umgås med mig längre?

Önskar bara att jag för en gång skull i mitt liv hade blivit prioriterad, av någon.

Jag sitter i princip själv varje dag, och det gör ont. Jag har alltid varit den sociala kvinnan som haft mycket folk runt omkring mig, men det senaste året så känns det som att fler och fler kommer fram till att jag inte duger att umgås med längre. Jag ser hur alla andra umgås med sina nära & kära och ja jag kan säga att det gör mig lite avundsjuk. Jag har aldrig i hela mitt liv varit avundsjuk på andra människor, inte när det gäller något, så detta skrämmer mig kan jag säga. Denna ensamhet har faktiskt börjat göra så jag har fått en liten fobi, eller rädsla ska vi nog kalla det: Jag vågar knappt gå till affären själv. Jag är så rädd för folks blickar.

Jag behöver en stor omställning i livet, och det är nu! Det kan fan inte se ut så här, varje jävla dag! Jag lovar dig att jag försöker verkligen. Jag har till och med tackat ja till att provspela i Råå ifś damlag (fotboll) nästa vecka.

Just nu i skrivande stund så rinner tårarna längst mina kinder.. Jag får avsluta här, jag orkar inte mer alltså..

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

FEMALE POWER!?!

Då tycker jag att du ska joina oss på Facebook nu!

En grupp med trygghet, respekt, gemenskap och massor av goa skratt!

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-